Korta versionen: att ta sig ut ur Marocko kan varit det svåraste hittills!

Ni som vill ha den långa versionen kan sätta er tillrätta och slänga upp fötterna på skrivbordet, här kommer en beskrivning av den konstigaste gränsen jag har hört talas om. Den holländska gruppen hade förberett gränsen om att vi skulle komma så vi fyllde i en gul papperslapp och gled före bilkön och rakt in på området och ställde oss i kö för att röntga bilen. Under tiden lämnade vi in passen för kontroll. 2,5 timmar svettiga timmar i solen senare hade jag, efter lite flörtande med vakten, fått tillbaka passen med rätt stämpel. Vi var inte med på listan av holländare som vakterna fått innan så därför var det lite oklart om vi kunde glida med dem genom kontrollerna men so far, so good.

Palle hade dock inte rört sig många meter i bilkön men efter ytterliggare någon timme åkte vi igenom en stor röntgen där de kollade efter vapen och människor i bilen. Vi hade varken eller så en utpost till var avklarad. Stämpla ut bilen på ett ställe, ge lite choklad till någon annan vakt, poliskontroll av dokumenten, säga alla sina uppgifter till en gubbe som för hand skrev in alla uppgifter i en gigantisk pärm och som ville ha en SVART penna för besväret. Allt var väldigt oklart vad man skulle göra härnäst, att det skulle vara så svårt att ta sig UT ur ett land, men till slut gled vi in i ingenmanslandet mellan Marocko och Mauritanien. 3 kilometer som inte tillhör någon och som bara består av sand, skräp och bilvrak. Det finns tydligen gamla minor lite överallt också så det gäller att följa spåren som alla andra kört i, men i vårt fall var det bara att hänga gruppen med vår mauritanska guide i spetsen. Väl framme vid den mauritanska gränsen började processen om. Vi fyllde i ett formulär om bilen och ägaren till militärpolisen som knappade in allt på sin dator.

Bild: Bönepaus för guiden i ingenmansland.

När det var klappat och klart var det den vanliga polisen som ska kolla igenom alla papper. Sen var det tullen som också skulle snoka runt och ha 10 € för att få in bilen i landet. När alla fordon var igenom hade vi tagit oss ungefär 5 km på 8 timmar! Det hade troligtvis inte tagit så lång tid om vi varit själva men då hade vi heller inte haft några som helst instruktioner om hur det gick till väga. Onekligen väldigt smidigt när ledaren för karavanen samlar in och delar ut papper istället för att man själv ska ta reda på vad som ska hända härnäst.