På söndag förmiddag kom vi fram till Djenné. Eller nej, vi kom fram till ett vattendrag där bilar fick åka båt över. Jäkligt smart att inte bygga en bro så att man kan ta 3000 CFA, cirka 50 spänn, per bil för att åka över. Det måste vara minst två bilar för att åka den korta sträckan så om man inte vill vänta får man betala för båda platserna. Efter ett tag fick vi sällskap av en till så då var det bara att tuta och köra, 100 meter på typ 5 minuter. Vi kollade in byns campingar men de innebar att man campade på innergårdar där det fanns butiker och folk och gud och hans moster. Jag fattar ju också att två vitingar som har ett rullande hus är jättespännande att kolla på så det är inte alls konstigt att folk placerar sig på första parkett men vi gillar helt enkelt inte att somna och vakna med publik.
Vi hade hört sedan innan och även läst i guideboken att det fanns en svensk kvinna, vid namn Sophie, som har ett hotell i Djenné. Hotel Djenné-Djenno är enligt Lonely Planet ett av de bästa hotellen i Mali så prisklassen var inte direkt för vår ficka, men Sophie var snäll och lät oss parkera på hennes gård och använda personalens toalett och dusch. Allt som allt för en kostnad av ett paket knäckebröd och två snusklubbor, plus att vi lovade att käka middag där på kvällen. Dagens rätt var nämligen hennes mormors köttbullar, så där satt vi på kvällen, ackompanjerade av några killar med trummor och xylofon-liknande instrument, och åt köttbullar med pepparsås och spagetti. Jonas hade nämnt i förbifarten att han är allergisk så i sista stund sa Sophie att köttbullarna var stekta i jordnötsolja så han fick äta något annat som kocken svängde ihop. För Jonas är det som rysk roulett att käka ute här när det nästan slank igenom nötter till hans tallrik även när det fanns en svensk tolk.
Djenné är känt för sin lermoské som anses vara världens största lerbyggnad. Varje måndag är det en stor marknad på torget framför moskén och smidiga som vi är hade vi tajmat in just en måndag här. Alla turister som kommer till Mali åker till Djenné för att gå på en måndagsmarknad så visst har det blivit lite turistigt, med stånd och försäljare som bara riktade in sig på turister. Men om man gick bakom allt detta rådde det full kommers bland lokalborna. Ris, bönor, kryddor, frukt, torkad fisk. En levande get kunde man ropa in för ungefär 200 kronor. Jag var sugen men det blev ingen affär. Vi fick sällskap av Hamsa, en 14-årig kille från Ghana som alltså pratade engelska.
Sedan fyra år bor han i Djenné tillsammans med sin syster och hennes familj. Han gick med oss runt en sväng och sen gick vi hem till hans syster för att gå upp på huset och se utsikten över staden. Om man börjar prata med någon som kommer fram och följer med dem hem är det en outtalad överenskommelse att man ska betala för det. Hamas var trevlig och hade världens sötaste systerdotter (som dock inte tyckte att jag var lika söt) så jag gav gärna han en slant. Efter några timmars vandrande på den dammiga marknaden gick vi tillbaka till hotellet och pustade ut innan vi tackade för oss och tog oss till Mopti, nästa stad på kartan. Här laddade vi förråden med tre väsentligheter, pengar, vatten och diesel, och sen hittade vi ett ostört ställe där vi bushcampade för natten. Vi sa gonatt och släckte lampan klockan kvart över nio och vaknade då utsövda vid sjutiden, dock inte lika ostörda. Nu hade vi en publik bestånde av fyra nyfikna killar så det var bara till att veckla ut sig ur bilen, godmorgon godmorgon, och köra vidare en bit för att käka frukost.
Dagens mål, som vi bara var några mil från när vi vaknade, heter Bandiagara. Hit åkte vi för att ordna en utflykt till ”Dogon Country”. Vad det är får du veta mer om när vi vart där… Vi kom till ett hotell där vi hittade ett bra och billigt rum där vi kunde ställa bilen precis utanför. Palles granne är en megasköldpadda som ligger och jäser i en vattenpöl. Vi tänkte åka till byns turistbyrå och fixa morgondagens utflykt men smidigt värre var att turistbyråns chef redan var på hotellet så klockan tio på förmiddagen hade vi redan fixat boende och aktivitet. SVÅRT! Så nu har vi en slappdag här i hålan då vi kan slappa, blogga och fixa lite saker.
#1 av Henrik Olsson, 14 mars 2010 - 11:09 f m
Ni kommer att ha mycket att berätta om när ni kommer hem igen! =)