Arkiv för 24 mars 2010

Detta ska ni läsa om ni är intresserade av välgörenhet – att hälpa till där det behövs. För att göra en lång historia kort så bor vi i några dagar hos Anita – en svensk kvinna som bor i Ghana. Hon har tillsammans med några andra startat en stiftelse, WALO Foundation. Dom hjälper föräldralösa barn med skolutbildning. Är ni inte intresserade så kan ni sluta läsa nu. Eller så fortsätter ni att läsa brevet från Anita nedan.

Takoradi, Ghana 24 mars 2010
Hejsan

Här kommer ett par rader fråm mig i Takoradi, Ghana. Graham och jag har nu varit här i 5 år. Vi trivs mycket bra. Stannar här detta året ut, sedan vet vi inte. Kanske stannar vi något år till, kanske vi flyttar till Sverige eller kanske till något annat land.

Brevet jag skriver här är ett ”tiggeribrev”! Tycker du inte om att läsa ”tiggeribrev”, får du sluta att läsa nu!
Vi ( tre ghanaier och två europeer) har bildat en stiftelse, WALO Foundation, för att hjälpa behövande barn med sin skolutbildning. WALO betyder: en hjälpande hand på ett av de lokala språken här i Ghana.

En kort resume’: ett barnhem, som vi brukade åka till och hjälpa till, stängdes av de sociala myndigheterna här. Barnhemmet var hemskt, så beslutet att stänga var helt riktigt. De flesta av de 65 barnen hade hem att återvända till. Men det blev 22 barn kvar, föräldrarlösa och inga släktingar att återvända till. De sociala myndigheterna hade/har inga resurser att ta hand om dessa barn. Så vi bildade WALO, letade upp sponsorer, satte barnen i internatskolor, de som var stora nog. De mindre barnen kom till två, mycket bra barnhem. Internatskolor är mycket vanliga här. Inte något snobbigt, som de kanske har rykte om sig att vara i Sverige. Eftersom barnen inte har något hem, blev detta den bästa lösningen. På loven ordnar vi så att barnen kan komma att bo som gäst i en familj. Detta är inte alltid så lätt, men om vi betala familjen lite matpengar, brukar det ordna sig. För tillfället har vi 16 barn som är sk. WALO barn. 12 barn går på 2 olika internatskolor, 2 stora barn (17 och 18 år gammla) bor hos släktingar och är dagelever, plus 2 mindre barn som får hjälp med skoluniform, skolväska, skor och en mindre skolavgift. De bor hemma, men det finns inga pengar i familjerna till dessa utgifter.

Så som ni förstår, kostar detta en hel del pengar. Så nu kommer jag till mitt tiggeri. Vi har nu öppnat ett bankkonto i Handelsbanken i Sverige. Se uppgifter nedan.

Vill man, kan man sponsra ett barn, med skolavgifter för tex. ett år.
Detta kostar ca 900 Ghana Cedis. (4500 svenska kronor) för ett år.
Dessa pengar täcker allt, skolavgifter, matpengar (man får betala lunch själv på internatskolorna) skoluniformer, skolböcker, skor, privata kläder, mat och transportpengar under loven, plus en del outförsedda utgifter, tex läkarbesök och medicin.
Detta är en ganska stor summa pengar. Allt är dock mycket välkommet, hur stort och hur litet som helst. En liten del från en hel del personer…….och vi kan betala för ett barns utbildningsavgifter!

WALO är en inregistrerad NGO organisation (Non Government Organization)
Jag har bif. en kopia av vår registrering.

Ja ha tycker man förhoppningsvis, detta vill jag hjälpa till med…Vad gör jag nu?

Sätt in en stor eller liten slant på nedanstående WALO konto, skriv ett email till mig och berätta vad du har gjort. Eller ett email till mig med mera frågor.
Jag tror inte jag behöver berätta, att vi som jobbar med WALO, arbetar helt frivilligt och tar aldrig ut någon ersättning.

Handelsbanken
Storgatan 16, Box 706
391 29 Kalmar
Konto namn: WALO Found.
Konto nummer: 732 154 642

Bästa hälsningar

Anita Bell
Email: emidsa@gmail.com
Postadress: Heidelbergcement/Ghana
POBox 17 Lilleaker
N-0216 Oslo Norge

Vi körde en weekend på Desert Rose. Tre killar som studerar för att bli energi och miljö-ingenjörer var där för att göra sitt ex-jobb så vi hade lite sällskap. Projektet de håller på med är att bygga upp ett vindkraftverk modell mindre för att ge Desert Rose mer elektricitet. Elen som finns nu kommer från solpaneler så det är knapert med strömmen. Sötvatten finns det inte heller gott om, de hämtar med en kärra inne i byn så man får inte tvätta kläder och sig själv får man tvätta med en skopa.

Bild: Micke, Olav, Lars och Jesper skissar byggplaner. Japp, i Ghana får man dricka öl när man ex-jobbar.

För ovanlighetens skull fanns det ingen skönsjungande tupp att väckas av men vi vaknade ändå tidigt varje dag. Av någon anledning vägrar solen att visa sig för oss. Den har gassat på som en galning i öknen men när vi väl ser havet och skulle kunna njuta av att svettas lite så är det bara moln, moln, moln. Hela lördagen och söndagen spenderades för min del i horisontellt läge växlandes mellan soffan och hängmattan. Allt under tak men utsikt mot havet. Och nära till kylskåpet. Vi har även tagit paus från matlagningen i helgen så jag har bara satt mig upp när maten serveras. Vad ska man säga… Slappt? Jonas har också vart ganska avslappnad, men då han är lite mer rastlös och lite mindre bokmal än mig så har han fixat och trixat lite mellan varven. På måndagen åkte vi och de tre ingenjörerna/musketörerna till Green Turtle Lodge som ligger 6 kilometer bort. Det är ett ställe som ”alla” åker till om man är i Ghana. Det kryllar av volontärer runt om i landet och när de har semester åker tydligen många hit. Plus vanliga backpackers och overlanders som vi, och säkert massa annat löst folk. Green Turtle har funnits i ungefär fem år och är verkligen stort och fint. Det finns bungalows och doorms (delade rum alltså) eller så kan man campa. En lååång bar och massa palmer, allting precis vid en fin strand med väldigt strömt hav. Vi käkade lunch och bekanta oss med lite folk innan vi skumpade tillbaka till Desert Rose med killarna på taket.

Bild: Jo, ena hälften av det engelska paret som äger Green Turtle, med sina två barn. De gillar också lakritsklubbor!

På eftermiddagen åkte vi in till Sekondi-Takoradi, Ghanas tredje största stad, för att checka in oss hos paret Bell, Anita och Graham. Anita är en svensk kvinna som Jonas kom i kontakt med förra gången i Ghana och som nu bjöd in oss för andas air-condition-luft i några dagar. Jag badade i ett rent badkar (rinnande vatten, hallelulja!) och inatt sov vi i en stor dubbelsäng med rena lakan. Klockan sju imorse var det frukost serverad av kocken David. Han stod även för dagens aktiviteter för gästerna då Anita och Graham jobbade. På förmiddagen åkte vi till marknaden och handlade lite så att killarna kunde laga mat hela dagen och jag kunde öppna min bok och ta en liten tupplur. Jag och städerskan tvättade förresten alla våra kläder också så jag är inte HELT förslappad… Från marknaden köpte vi med oss fu-fu också. Det är en seg deg gjord på kasawa (typ en stor rot?) och plantain (mat-banan) som man bankar ihop med en stor påle. Sen tar du en klick fu-fu och fiskar upp kött/fisk/kyckling-gryta bestående av mest spad. Det finns säkerligen massa olika varianter på fu-fu men just den här måste jag säga var…skitäcklig. Men nu har jag testat iallafall! På eftermiddagen åkte vi hem till Davids familj för att hälsa på hans tre barn och höggravida fru i deras lilla hus. Han hade egentligen bara tänkt att ha tre barn men nu var det visst ett fjärde på väg. ”I don´t know what happend hahahahah”, flabbade han. Väldigt trevlig kille och riktigt duktig kock. Imorgon åker vi vidare till Accra.

Bild: Hela familjen Sampana inklusive Lisa och hunden.

Detta är två bilder på två sköna killar tagna tidigare på resan men som inte kommit upp förrän nu…

Första kortet är från Barcelona. Micke äger en bar och råkade hyra ut rum till tre nybakade studenter för några år sedan, varav en var jag. På vägen genom Spanien stannade vi hos honom en natt och inspekterade hans ölsorter och säng. Om du mot all förmodan inte tappat bort lappen jag gav dig och råkar läsa detta, så tack så mycket igen för login!

Andra bilden är på Peter från Australien. Vi träffade honom på Ghanas ambassad i Ouagadougou då vi alla väntade på visum. På sin motorcykel har han tagit sig genom hela Syd- Central- och Nordamerika, upp genom Canada, Alaska, skeppat över den till Europa som han sen kört ner genom för att komma till Afrika som han ska ta sig runt. Allt detta på samma resa! Jisses!!