Förhandlingar


20100416_IMG_0264
Bild: Lisa förhandlar.

Hur gör man då när man ska sälja en bil i Afrika? Är det bara att ställa sig på gatan och skrika KOM OCH KÖP? Jag har ingen aning om hur det skulle gå till ens i Svedala så här i Ouagadougou där jag inte känner en kotte och inte snackar språket kan det ju verka som ett halvsvårt projekt… När Palles underrede väl var fixat, städningen äntligen avklarad (allt är relativt) och A VENDRE-skyltarna uppe så var det dags. Redo att bli av med åbäket.

Vi har utvecklat någon form av hatkärlek till Palle. Samtidigt som ibland bara tanken på att krypa upp i vår sovkoja när det är läggdags kan framkalla lätt illamående och det är stökigt, svettigt och trångt så är det ju vår älskade bäbis. Palle har vart vårt hemma och vår trygghet i snart tre månader. Och nu ska vi adoptera bort vårt barn! Lusten att vända om och köra hela vägen hem nu är i stort sett obefintlig så vi får helt enkelt face the fact att Palle ska bli afrikan. Han är trots allt en Pajero safarimodell och har många bröder och systrar här ute på vägen så han ska nog trivas. Så, hur gör man då?

Redan innan under resan har folk frågat om vi ska sälja bilen, så nu när vi skyltade med stora bokstäver så räckte det med att vi stannade vid ett rödljus för att någon skulle ringa. Problemet att vi inte pratar franska är ju rätt väsentligt så vårt första mål var att hitta någon engelsktalande lokalbo som ville hjälpa oss. När vi var i en affär för att köpa en sak till datorn började vi snacka med ägaren Anthony och hans kompis Kabore.

Kompisen har jobbat som bilmekaniker i USA de senaste 6 åren men är just nu arbetslös, så han var absolut sugen på att jobba lite extra för oss. Vi har också tagit kontakt med två olika guider som vi hittade i Lonely Planet. Det är lågsäsong för turism här nu så vi tänkte att de kanske ville ha ett kurikjobb för oss istället och mycket riktigt. Så med tre spioner ute i staden och folk som stannar oss lite hej vilt för att titta på bilen så är detta inget omöjligt projekt. Vi har pratat med massor av folk men utmaningen är att träffa någon som verkar vara seriös, vi orkar inte lägga ner massa tid på någon som i slutändan ändå inte har pengarna eller kanske egentligen inte ens vill ha bilen.

Det bästa alternativet just nu är en man vid namn Suliman, som såg Palle när han var hos mekanikern. Vi har träffat honom två gånger tillsammans med Kabore och vi har fått ett bra intryck av honom. Hans bud är det lägsta vi kan tänka oss och jag tror på riktigt att om vi lägger ner mer tid och energi här i Ouagadougou så kan vi få upp priset, men det är inte riktigt värt att stanna en extra vecka för att få några tusenlappar till. Nästa gång vi träffar honom ska han ha vart hos banken så om han har pengar i näven då så blir det nog affär! För er som vill ha siffror så köpte vi Palle för 18 000 SEK och vi höftade innan resan att vi skulle kunna få det dubbla för den här, vilket är precis det budet som Suliman gav oss. Köparen måste också betala importen. Vi har hört lite olika siffror men det bör kosta någonting mellan 6000-12000 kronor för honom. Hela affären är avslutad när vi har våra € på fickan och vi har vart med hos tullen och fått papper på att allt är riktigt gjort. Som jag har skrivit här innan så är inte takten så snabb i Afrika så det lär ta ett tag innan det är dags för hemresa. Vi är rätt sugna på att åka hem nu så håll tummarna för oss att det snart blir affär!

Vi hade sagt till Anthony, killen med datoraffären, att vi hade lite prylar som vi ville bli av med. Han fick en lista och skulle höra sig för bland sina kompisar. En eftermiddag var vi trötta och hungriga på väg hem från en lång dag på stan när han ringde och bad oss komma förbi affären. Hans kompis ville titta på våra grejjer sa han. Vi tog ut lite saker från bilen och la på trottoaren och vips hade vi skapat en spontan loppmarknad. Hela kvarterets affärsmän samlades på en minut runt oss och började vända och vrida på sakerna och undra vad vi skulle ha för dem. Det hela blev rätt komiskt för vi var helt oförberedda och höftade priser hej vilt. Vi blev av med lite av högen i alla fall så en annan dag ska vi spendera några timmar där och bli av med resten.

icakvantum

  1. #1 av sia, 24 april 2010 - 9:26 e m

    Jag håller mina tummar så hårt jag kan!!

(publiceras inte)