Ett av våra största fans under resan har vart Birgitta från Hyltebruk. Strax före resan var Jonas i Hyltebruk på ett jobb, en utflykt som för övrigt finns dokumenterad tidigare här på bloggen eftersom Palle blev ståendes i ett dike. Innan incidenten med diket parkerade Jonas utanför Hyltebruks färgfoto och Birgitta som spatserade förbi kände igen Palle från reportaget i Hallands Nyheter.

Birgittas dotter Sofia har volontärarbetat i Ouagadougou och då bott hemma hos en familj. När det nu fanns en budbärare inom räckhåll för en eventuell present blev Birgitta eld och lågor och sprang snabbt in på ICA för att köpa ritblock, färgpennor och ett vykort med bilder från Hyltebruk. Under resans gång har vi fått både entusiastiska kommentarer på bloggen och mail från Birgitta och nu när vi är i Ouagadougou var det då vår uppgift att överlämna gåvorna till familjen. Lite lustigt var att ritblocket var illustrerat med ett lejon och texten AFRIKA. (Kalaset kostade för övrigt som en halv månadslön här, men det är ju tanken som räknas och det var väldigt uppskattat!)

Vår engelsktalande vän Anthony fick tag på Alizeta och hennes man över telefon och vi stämde träff nästföljande dag. Alizetas man kunde lite engelska, så på lite fransk-engelska-teckenspråk fick vi förklarat vilka vi var. De blev såklart väldigt glada över hälsningarna från Sofia och Birgitta och bjöd hem oss till deras hus.

Vi drog en rövare och sa att vi inte kunde samma dag men att vi ju nu hade varandras nummer och kunde höras av. Om någon månad när jag går hemma på Snäckvägen och skrotar kommer jag att tänka att ett besök hos en burkinabé-familj skulle vara himla intressant men ärligt talat så hade vi ingen lust till det just nu. Man är mätt på intryck och det är ett tecken på att vi borde åka hem. Alizeta och hennes man var iallafall väldigt trevliga och uppdraget blev slutfört.