Arkiv för 02 maj 2010

Vi har återigen träffat en av våra stjärnor på resan. Christina är en mycket trevlig svensk kvinna som jobbar här för Sida.

Vi stötte på henne en dag och hon sa att vi gärna fick komma förbi Svenska Ambassaden någon dag och ta oss en titt. Som sagt så har vi inte så mycket att sköta här så vi gick (Åkte. Här tas det inte många steg i onödan.) dit en eftermiddag och drack kaffe. Hon bjöd in på lunch några dagar senare till sitt hus. På lunchrasten går hon nämligen hem och äter där kocken Andre står redo med middagen. Nu skulle Christina åka bort en vecka och hon frågade oss om vi ville bo här under tiden. EHH JA TACK! Vi snackar riktig säng, air-condition, Andre som lagar lunch, pool, gravid katt, vad mer kan man begära? JA TACK! Den där katten har vi förresten döpt om Till BajsMaja, hon har någon form av läckage, ingår det i graviditeten tro?

Bild: Jonas försöker sig på att bygga en flytande stol. Lätt uttråkad och uppfinningsrik.

Bild: Här är jag i min nya Burkina-dräkt! Såhär vackert går kvinnorna klädda här.

Iallafall, vi lever glidarliv här i helgen. Kasten är tvära mellan compact living i Saharas sandstormar till detta lyxiga himmelrike. Jag uppskattar saker nu som jag aldrig ägnat en tanke åt innan, att kunna vila ögonen lite mitt på dagen i en sval soffa till exempel. LYX som sagt!

Först bjöd Ida oss på mat. Hon hade råkat handla lite hysteriskt mycket grönsaker på marknaden så det passade bra med middagsgäster.

Ida blev eld och lågor när hon hörde vem som skulle ha konsert på kvällen. En man från Mali, med ett väldigt speciellt instrument, men tyvärr har jag förträngt hans namn. Han är iallafall en av Idas favoritartister och hon har faktiskt sett honom i Sverige, så nu på plats i Afrika ville hon såklart se honom igen. Synd då att biljetterna var slut när hon skulle ringa och boka… Nu körde Ida sin troligen livs första lögn till biljettkvinnan: att vi var ett team från Sverige bestående av fotograf, journalist och tolk som bara MÅSTE skriva om denna konserten i en svensk tidning. Hon gick inte på den lätta så vi åkte till konserten iallafall, i Afrika är allt möjligt. Mycket riktigt, vi blev insmugglade bakvägen för en slant. Tack tack. Enligt Ida var musiken han spelade inte särskilt typiskt honom men det är alltid kul med musik, tycker jag.

En dag följde jag med Marianne, en svensk tjej som vi träffade förra gången här i Ouagadougou, till hennes jobb. Hon arbetar som sjuksköterska på en klinik strax utanför centrum. Folk kommer hit med alla möjliga åkommor men om de behöver röntgas eller opereras får de åka vidare till ett riktigt sjukhus. Problemen de brottas med här är först och främst ekonomiska. Kliniken får inga pengar av staten utan ska gå runt på det som patienter betalar. Och patienterna betalar för ALLT. Konsultation med antingen sjuksköterskan (kostar 4 riksdaler) eller läkaren, alla mediciner, allt material. Varenda liten plasthandske ska du ha råd med. För en svensk är summorna knappt ens växelpengar, ett bandage som någon tvingas välja bort för att de inte har råd kan kostar fem svenska kronor….

Loppmarknad har blivit lite av vår grej. Kanske är en affärsidé hemma med? Himla trevligt är det iallafall. Vi har dock inte vågat oss bort från vår vän Antonys trottoar så vi har samma kunder varje dag. Denna kaffemannen köpte lite filter och fick en tratt som tack för kortet.

Angående bilaffären så är det på G nu. ”Maybe tomorrow!”