Arkiv för 05 april 2010

…vad dåliga vi har varit på att hålla er up to date om vad som händer här i ute i vida världen!
Vi har inte haft internet inom räckhåll på 2 veckor, så nu far vi börja från början om vad som har hänt sen sist.
Till slut kommer bloggen att vara i nutid igen men det får bli ett inlagg i taget.

Det skulle ta ungefär fem timmar att åka från Takoradi till Accra och vi tänkte köra ganska tidigt på morgonen så att vi skulle ha eftermiddagen i huvudstaden. Vi kom fram precis innan det blev mörkt på kvällen… Resans lärdom nr.1 lyder som följer: allting tar alltid mycket längre tid än vad man tror. Det påminner vi oss själva om varje dag.

I en av alla poliskontroller som vi blev stoppade i trodde jag först att polisen skulle ställa de vanliga frågorna, dvs ”vart ska du?”, ”är
det där din fru?”, ”kan jag få din bil?”, men när han istället frågade om vi hade märkt att vår bil läckte så hajjade vi till. Det visade sig
att dieseltanken helt enkelt ramlat ner och läckte som om man öppnat en kran på glänt. En kvart tidigare hade vi tankat 90 liter så det
fanns resurser att hälla ut på gatan, så att säga. Innan vi hunnit fundera på vad vi skulle göra åt saken hade polisen ringt en mekaniker som kom springande och låg under bilen på fem röda. Han tömde en del av tanken i en dunke så att vi sen kunde köra iväg till hans lilla verkstad. Killarna fattade direkt vad felet var och började skruva och fixa. ”This is a big work. Atleast five hours”. Jag kan väl utan tvekan säga att jag blev lite matt. Mitt på dagen i stekande sol i världens håla. Men det var ju bara till att gilla läget. När de
svetsat på ett nytt rör och fyllt på dieseln igen hade det bara gått tre timmar. Lite mat och tvåhundra spänn senare rullade vi vidare
mot Accra.

Jag har insett att jag inte är något fan av västafrikanska storstäder. Det är så mycket trafik och folk och myller och smuts överallt. Men
man måste ju prova för att veta och det klart jag ville veta hur Accra såg ut. Vi började dagen med att ta en taxi ner till havet. Där finns en fyr som kan betala en slant för att få klättra upp i. Big.Mama som på något sätt lyckats lägga beslag på fyren lär tjäna storkovan med alla turister som ska upp i den. Utsikten vi såg var ut över fiskehamnen med alla båtar, James Fort som var ett fängelse fram till 2008, och området Jamestown. Jag skulle inte beskriva det som slumområde, men väldigt, väldigt enkelt. Vi gick genom Jamestown för att komma till en marknad jag hört talas om där det skulle säljas konstiga saker.

Det låg inte direkt på gatan men när vi fick tag på rätt gubbe som kunde visa oss genom några gränder så hittade vi fram.
Högar av tillplattade möss, utspända krokodiler, leopardskinn, torkade ormar och ödlor… ”Black Magic” kallade någon det som jag frågade vad man skulle göra med allting. Jag fick inget vidare beskrivning av vad som kunde bota vilken sjukdom men det fanns nog något mot allt där.

I en korg låg fyra stycken hundhuvuden. Alltså riktiga hundar,
avhuggna vid halsbandet. Med hår och tänder och allt. En tjej sa att
man skulle koka en soppa på huvudet för att få mer charm och locka
till sig en man. Jag kanske inte behöver säga det, men det blev ingen
affär.

Från det enklaste enkla tog vi oss till Accras flashigare område, Osu.
Jämfört med en västerländsk storstad hade detta också ansetts kaotiskt
men vi tyckte det var väldigt civiliserat för stunden. Hyddorna byttes
ut mot riktiga hus och det fanns restauranger och hotell. För att orka
med en heldags sightseeing i värmen lyxade vi till det med lunch på en
restaurang med air-condition och inom de fyra väggarna kunde vi
befunnit oss i vilket land som helst. Jonas ville kolla in ett nybyggt
köpcentrum som anses vara så himla stort och fint, så vi åkte dit för
att kolla läget. Det var här Ghanas krösusarna höll till blandat med
lite vitingar. För oss var det som en helt vanlig galleria, men här
verkar Accra Mall vara en sensation. Väl tillbaka på Cristal Hostel
igen, där vi campade på innergården, var vi helt utmattade. Jonas mådde
lite kasst igen så vi hade en lugn kväll och somnade i pensionärs/bäbis-tid.