Arkiv för maj 2010

Så nu tackar vi för oss!

Vi vill gärna tacka alla sponsorer och alla som hjälpte oss innan resan. Passar även på att tacka alla som hjälpt oss under resan, ingen nämnd, ingen glömd brukar man ju säga. Men vill ändå skicka en extra hälsning till Familjen Ohlsson i Paris, som tog emot två främlingar på väg genom Europa med öppna armar. Ett extra tack går även ut till Anita Bell i Ghana, Tess & Christina i Burkina Faso. Tack!

Jonas kan ni fortsätta följa på www.jonasarneson.se. Där får ni följa hans liv som fotograf och se både gamla och nya foton. Lägg till den som en favorit NU!

Det finns också lösa planer på att samla allt material från resan i någon form av bok. Det kommer (om det blir av) vara mest för vår egen del. Om intresse finns så skicka gärna ett mail!

Hej svej så länge, vi kanske ses!

Här kommer några av våra favoritbilder från resan, ni som följt hela bloggen har sett dem innan. De kanske inte är de ”bästa” bilderna men några som vi har härliga minnen till.

Vi ställde oss på en åker utanför Paris och kollade på film och käkade Polly. Invirade i allt vi ägde var det riktigt mysigt.

Det är lite mer utmaning att steka pannkakor när det blåser. Här var vi på spanska solkusten.

Jonas smälter in bra i Marocko.

Vi körde flera dagar genom bergen i Marocko. Höga berg och djupa gröna dalar. Riktigt vackert!

Här är en kvinna uppe i bergen som vi blev inbjuda på fika hos.

Det såg helt annorlunda ut i Västsaharas öken men det var också ett härligt ställe. Detta kan vart ett av de finaste lunch-ställena.

Ingenmansland mellan Västsahara och Mauretanien. Ett galet ställe med massa bilvrak och landminor.

Härliga tider med alla Holländare i Mauretanien.

Saint Louis, Senegal. Mysig stad.

Bushcamping. Det är total frihet att kunna ställa sig vart som helst och slå upp sitt lilla läger.

Liten man vi träffade i Mali.

Det skulle kokas soppa på detta huvud som tyvärr inte hann bli klar innan vi smitit iväg.

Ouagadougou. Denna bilden är ganska intern men jag får en väldigt bra känsla när jag ser den. Tess provar mina solglasögon och jag sitter och flabbar.

Hemma hos Gabriel utanför Kumasi i Ghana. Östrogenet flödade när jag såg dessa underbara små barn!

Här kommer den utlovade utvärderingen! Vi har nu vart hemma i två veckor och jag uppskattar fortfarande saker varje dag som jag innan resan knappt reflekterat över. Slänga sig i soffan och dra ett fluffigt duntäcke över sig. Kanske ta med sig något fint från kylskåpet på vägen och sen duscha i en varm dusch som är så ren att man inte ens behöver ha skor på sig. LYX är vad det är! Och rinnande KALLT vatten! Hallelulja!!

Det är superkul att så många både kända och okända ansikten har följt vår blogg (i snitt drygt 200 per dag). Vi har haft våra svackor i bloggandet men vi har gjort så gott vi kunnat trots stundtals kasst internet och allmänna slapphetsattacker. Vi har förstått att en del andra ressugna människor har följt oss så vi hoppas att vår sida kan ge bra tips och mycket inspiration. Nu har slängt ihop lite listor där vi rangordnat de bästa respektive sämsta pinalerna vi hade med oss…..

Topp tio BRA saker vi hade med:

1. Batteri & Inverter.
Palle har laddat extrabatteriet under färden så att vi mitt ute i bushen har haft två vägguttag. Då har vi kunnat använda vattenkokaren, lampa, fläkt, kollat på film, laddat telefoner.

2. Kexchoklad & klubbor.
Har hållt blodsockret på en stadig nivå och hindrat Lisa från att springa och köpa godis på varje mack vi kört förbi.

3. Förlängningssladd.
Impulsinköp som Jonas tjatade till sig på en stormarknad i Rabat, Marocko. Användes sedan varje dag, hur kunde vi glömma det i rese-förberedelserna?

4. Vattenkokare.
Vi har sparat massor av gas genom att koka upp vattnet till pasta, potatis, kaffe m.m. i vattenkokaren först innan vi hällde i det i grytan.

5. Brassestolar.
Slappt att bara dra fram. En ultimat möbel där man kan äta, sola, sova. Säg något man inte kan göra!

6. Fläkten.
Vi insåg inte hur bra den var innan vi fick tag på den vid Ouagadougous vägkant. Räddade vår nattsömn sista månaden.

7. Mugghållare & ÖB-muggar.
Resans joker. Kan verka så onödigt men mugghållarna som Jonas beställde från campinglandet och de höga muggarna vi hetsköpte på ÖB gjorde att man alltid kunde ha vätska inom räckhåll men inte utspillt i knät.

8. GPS med Tracks4africa.
Kartorna kan utvecklas oändligt men när man är vilse i en storstad hittar man ut mycket lättare när man kan se vilket väderstreck man är påväg och vart man har vart innan.

9. Champinjoner.
Vilken mat passar det inte i?? Champinjoner kan muntra upp den tröttaste konserven så våra tre flak tog nästan slut. Konserverade champinjoner är alltid importerat och därmed svindyrt i affärerna.

10. Torrjäst.
En frukostmänniska som jag (Lisa) blir arg som en 5-åring utan lördagsgodis om jag inte äter något under dagens första timma. Eftersom vi inte hade något kylskåp och det var dåligt med affärer när vi vaknade i tjottahejti var det dagens första syssla att ställa sig och baka bröd i stekpannan. Ganska trivsamt och HIMLA bohemiskt.

Topp fem HELT ONÖDIGA saker vi hade med:

(Vi hade med dubletter av alla sladdar och laddare, som vi inte har behövt använda. En hel del verktyg fanns också med som vi inte heller har använt. Men om vi INTE hade haft med extrasakerna eller verktygen hade vi ju säkerligen behövt dem!)

1. Rattkrycka.
Man snor helt enkelt inte bilar i Afrika. Speciellt inte en från utlandet. Enda stället vi lämnade Palle utom synhåll på och hade behövt en rattkrycka var i Barcelona men där ställde vi Palle olåst i ett bevakat garage.

2. Campingbord.
Alldeles för krångligt att vika upp och ner hela tiden (tog säkert en hel minut) så det var inte många gånger det fick komma ut i solskenet.

3. Huvudströmbytare.
En liten plupp man kan dra ut ur motorn och ta med sig så att man inte kan starta bilen. Vi använde nog inte den en enda gång tror jag.

4. Ärtsoppa.
Impulsidén om att köpa ett helt flak ärtsoppa på ÖB känns under resan väldigt avlägsen, jag äter ju inte en ärtsoppa hemma. Vi mutade i oss några burkar med att vi fick pannkakor efteråt men resten gav vi bort till några svenskar.

5. ”Presenter”.
Detta skulle kunna bli en hel novell men i snabba drag var det såhär… Vi hade med oss en del små presenter som vi tänkte ge till folk vi träffade utefter vägen. Bland annat hade vi med oss lite tvålar, pennor och en påse små leksaker (som jag för övrigt fick av min gamla tandläkare, tack tack!). Det slutade med att vi hade kvar nästan allting när vi skulle åka hem. Det kändes bara helt fel att ge bort saker till folk man träffade utefter vägen, dels gillar jag inte att uppmuntra tiggeri till fullt friska människor och om det var någon som hjälpte oss med något kändes det bara dumt att ”HÄR! Du får en PENNA av mig, visst är jag snäll!”. Om vi till exempel träffade en riktigt fattig flicka känns det bara som ett hån att vi rika vitingar skulle ge bort små klistermärken när jag egentligen skulle ha möjlighet att betala hela hennes utbildning. Högst personliga tankar och alla känner olika men denna resan har fått mig att ändra syn på mycket angående till exempel bistånd och volontärarbete.

Topp fem vi BORDE haft med:

1. Kylskåp.
Det här med att dricka varmt vatten ur påsar i flera månader… Varm öl är heller ingen hit och det är gott med smör på mackan!

2. GPS över Europa.
Varför hade vi inte det när vi visste att vi skulle in i storstäder och snurra? Oklart. Inga vanliga kartor över Europas städer hade vi heller.

3. Mer varma kläder till resans början.
Felplaneringen att vi skulle vara nere i smällvarma Afrika på en kvart var helt fel. Dels tog Europa mycket längre tid att köra genom och dels var det kallt kallt kallt hela vägen genom Marocko. Hade vart trevligt att haft ett ombyte kläder!

4. Mer vatten.
Vi hade två dunkar med 25 liter i varje, en till att dricka och en till att diska & tvätta, men det gick nästan en dunk per dygn så vi kunde inte vara ifrån civilisationen allt för länge.

5. Någon form av ordentlig pärm med alla viktiga papper.
Pass, körkort, försäkringar, carnet, bilpapper.. I slutet hade vi allt i en svart skräppåse, ”för att ingen skulle misstänka var de låg”, ehhh läs: slarvigheten tog över förnuftet där i slutet.

Antal….

Dagar: 99
Vita bröd: 94737
Hallonsylt: 5 kg
Punkteringar: 0 stycken
Kexchoklad: 200 stycken
Klubbor: 400 stycken
Gånger jag vart sugen på snusklubbor efter resan: 0
Länder: 11
Franska ord vi lärt oss: 40
Franska ord vi glömt: 30
Arabiska ord vi lärt oss: 10
Arabiska ord vi kommer ihåg: 2
Antal dvärgar: en i varje land
Gånger tagna för fortkörning inom en timma: 3
Kattungar: 6
Nu levande kattungar: 2
Kvinnliga berusningar: 1
Coachsurfing: 1
Medelhastighet: 75 snabba km/h
Mil: 1522

Vi har lurats lite i de senaste inläggen, eller snarare vart medvetet sega med att uppdatera, vi har nämligen vart hemma sen i tisdags morse. Jag ville till exempel hoppa in hos en av bloggens flitigaste läsare, min käre morfar, och överraska honom. MEN VAD I ALLSIN DAR!!

Natten mellan söndag och måndag var det dags att lämna Afrika för den här gången. Jag tänkte ha en sista slappdag i solen och ta mig en lång och fin siesta för att ha mycket energi till resdygnet. Behöver jag säga att det inte blev något med det? Jonas försökte sig på att bygga en våg, resultatet blev faktiskt rätt bra men inte så exakt. Det behöver vara lite mer precist än +/- 5 kg när man väger packning. Vi tog med oss två av våra dyrgripar, våra fläktar, och letade upp en gubbe på gatan som sålde vågar. Vi gjorde en riktigt dålig deal när vi gav han både fläktarna plus en slant för en ”häng-våg”. När man inte orkar pruta längre, då är det dags att åka hem!

Bild: Våg á la Jonas. Sa jag att han är uttråkad och uppfinnigsrik ibland?

Vid midnatt natten till måndag var det då dags. Nattens första hinder var när mitt handbagage blev stoppat för att jag hade några bronsfigurer i det. Jag upplystes om att man kunde slå folk i huvudet med dem så de fick tyvärr inte åka med i planet. Jag betalade resans sista muta för att få tillbaka vårt incheckade bagage och stoppa ner mina gubbar där istället. Rattkryckan på 3 kg i den andra ryggsäcken var det dock ingen som sa något om, jag skulle hellre banka den i huvudet på piloten om jag var ligist men det var inget jag tog upp i diskussionen. Första flyget gick till Casablanca, Marocko, och sedan vidare till Paris.

I Paris skulle vi byta flygbolag så vi hade 7 timmars väntetid ifall vi skulle vart sena från Afrika. Det var vi inte, så eftermiddagen och kvällen spenderades på en bänk. Resan gick sedan vidare till Köpenhamn där vi sov några timmar på en soffa innan vi tog hissen ner och vips kom från flygplatsen till tågstationen. Så smidigt! Tåg till Malmö och sedan vidare till Varberg där vi rullade in vid halv åtta på morgonen. Resrutten blev alltså Ouagadougou – Västra Vall.

Vi släpade våra väskor över gatan hem till en yrvaken och förvirrad Jacob…

HEMMA PÅ SNÄCKVÄGEN!

Inom en snar framtid kommer det en del mer eller mindre seriösa utvärderingar av resan här på bloggen, så detta är inte sista inlägget. Fortsätt gå in här!

”Maybe tomorrow” har vi hört hundra gånger, men nu var det dags för business!

Det var med blandade känslor som vi vinkade hejdå till Palle. Lättnad för att vi äntligen hade avslutat hela bilprojektet men det var ju vår trygghet sedan tre månader som rullade iväg! Jag blev lite emotionell och grät en liten skvätt, haha det är faktiskt sant, man kan tydligen gråta för en bil. Men sen kände jag bara att JISSES var skönt, nu kan vi åka hem!!

Bild: Kabore, vår vän/tolk, Jonas, Lisa och Suliman.

Bild: Jonas skruvar bort plåtarna som vi ska ha med hem till Sverige.

Bild: Biljetter bokas…

Vi har återigen träffat en av våra stjärnor på resan. Christina är en mycket trevlig svensk kvinna som jobbar här för Sida.

Vi stötte på henne en dag och hon sa att vi gärna fick komma förbi Svenska Ambassaden någon dag och ta oss en titt. Som sagt så har vi inte så mycket att sköta här så vi gick (Åkte. Här tas det inte många steg i onödan.) dit en eftermiddag och drack kaffe. Hon bjöd in på lunch några dagar senare till sitt hus. På lunchrasten går hon nämligen hem och äter där kocken Andre står redo med middagen. Nu skulle Christina åka bort en vecka och hon frågade oss om vi ville bo här under tiden. EHH JA TACK! Vi snackar riktig säng, air-condition, Andre som lagar lunch, pool, gravid katt, vad mer kan man begära? JA TACK! Den där katten har vi förresten döpt om Till BajsMaja, hon har någon form av läckage, ingår det i graviditeten tro?

Bild: Jonas försöker sig på att bygga en flytande stol. Lätt uttråkad och uppfinningsrik.

Bild: Här är jag i min nya Burkina-dräkt! Såhär vackert går kvinnorna klädda här.

Iallafall, vi lever glidarliv här i helgen. Kasten är tvära mellan compact living i Saharas sandstormar till detta lyxiga himmelrike. Jag uppskattar saker nu som jag aldrig ägnat en tanke åt innan, att kunna vila ögonen lite mitt på dagen i en sval soffa till exempel. LYX som sagt!

Först bjöd Ida oss på mat. Hon hade råkat handla lite hysteriskt mycket grönsaker på marknaden så det passade bra med middagsgäster.

Ida blev eld och lågor när hon hörde vem som skulle ha konsert på kvällen. En man från Mali, med ett väldigt speciellt instrument, men tyvärr har jag förträngt hans namn. Han är iallafall en av Idas favoritartister och hon har faktiskt sett honom i Sverige, så nu på plats i Afrika ville hon såklart se honom igen. Synd då att biljetterna var slut när hon skulle ringa och boka… Nu körde Ida sin troligen livs första lögn till biljettkvinnan: att vi var ett team från Sverige bestående av fotograf, journalist och tolk som bara MÅSTE skriva om denna konserten i en svensk tidning. Hon gick inte på den lätta så vi åkte till konserten iallafall, i Afrika är allt möjligt. Mycket riktigt, vi blev insmugglade bakvägen för en slant. Tack tack. Enligt Ida var musiken han spelade inte särskilt typiskt honom men det är alltid kul med musik, tycker jag.

En dag följde jag med Marianne, en svensk tjej som vi träffade förra gången här i Ouagadougou, till hennes jobb. Hon arbetar som sjuksköterska på en klinik strax utanför centrum. Folk kommer hit med alla möjliga åkommor men om de behöver röntgas eller opereras får de åka vidare till ett riktigt sjukhus. Problemen de brottas med här är först och främst ekonomiska. Kliniken får inga pengar av staten utan ska gå runt på det som patienter betalar. Och patienterna betalar för ALLT. Konsultation med antingen sjuksköterskan (kostar 4 riksdaler) eller läkaren, alla mediciner, allt material. Varenda liten plasthandske ska du ha råd med. För en svensk är summorna knappt ens växelpengar, ett bandage som någon tvingas välja bort för att de inte har råd kan kostar fem svenska kronor….

Loppmarknad har blivit lite av vår grej. Kanske är en affärsidé hemma med? Himla trevligt är det iallafall. Vi har dock inte vågat oss bort från vår vän Antonys trottoar så vi har samma kunder varje dag. Denna kaffemannen köpte lite filter och fick en tratt som tack för kortet.

Angående bilaffären så är det på G nu. ”Maybe tomorrow!”