Först bjöd Ida oss på mat. Hon hade råkat handla lite hysteriskt mycket grönsaker på marknaden så det passade bra med middagsgäster.
Ida blev eld och lågor när hon hörde vem som skulle ha konsert på kvällen. En man från Mali, med ett väldigt speciellt instrument, men tyvärr har jag förträngt hans namn. Han är iallafall en av Idas favoritartister och hon har faktiskt sett honom i Sverige, så nu på plats i Afrika ville hon såklart se honom igen. Synd då att biljetterna var slut när hon skulle ringa och boka… Nu körde Ida sin troligen livs första lögn till biljettkvinnan: att vi var ett team från Sverige bestående av fotograf, journalist och tolk som bara MÅSTE skriva om denna konserten i en svensk tidning. Hon gick inte på den lätta så vi åkte till konserten iallafall, i Afrika är allt möjligt. Mycket riktigt, vi blev insmugglade bakvägen för en slant. Tack tack. Enligt Ida var musiken han spelade inte särskilt typiskt honom men det är alltid kul med musik, tycker jag.
En dag följde jag med Marianne, en svensk tjej som vi träffade förra gången här i Ouagadougou, till hennes jobb. Hon arbetar som sjuksköterska på en klinik strax utanför centrum. Folk kommer hit med alla möjliga åkommor men om de behöver röntgas eller opereras får de åka vidare till ett riktigt sjukhus. Problemen de brottas med här är först och främst ekonomiska. Kliniken får inga pengar av staten utan ska gå runt på det som patienter betalar. Och patienterna betalar för ALLT. Konsultation med antingen sjuksköterskan (kostar 4 riksdaler) eller läkaren, alla mediciner, allt material. Varenda liten plasthandske ska du ha råd med. För en svensk är summorna knappt ens växelpengar, ett bandage som någon tvingas välja bort för att de inte har råd kan kostar fem svenska kronor….
Loppmarknad har blivit lite av vår grej. Kanske är en affärsidé hemma med? Himla trevligt är det iallafall. Vi har dock inte vågat oss bort från vår vän Antonys trottoar så vi har samma kunder varje dag. Denna kaffemannen köpte lite filter och fick en tratt som tack för kortet.
Angående bilaffären så är det på G nu. ”Maybe tomorrow!”
#1 av Ida Svensson Niaré, 03 maj 2010 - 12:38 f m
Eftersom jag ju nästan är musikjournalist på en smal svensk musiktidskrift (…) måste jag bara berätta att det var Toumani Diabaté och hans legendariska Symmetric Orcestra från Bamako som vi såg härom sistens. Deras bästa skiva, som de tyvärr inte lirade knappt nånting från, heter Boulevard de l’Independence. Toumani kommer från en känd griotfamilj i Mali och är världens främsta kora-spelare. Kora är en slags västafrikansk harpa gjord av kalebass. Fler malimusiktips följer när jag gör comeback på Facebook.
Jag önskar er jätte mycket LYCKA TILL på Sverigeresan som börjar om några timmar, och med återanpassningen till Svedala. Bered er på den omvända kulturkrocken! Såå glad att jag hann träffa er här i Ouaga och komma med på ett hörn i er fantastiska resa. Katterna och jag (m.fl. – ni vet vilka) saknar er. Jag ska absolut handla på ICA Varberg när jag har vägarna förbi härnäst! Vi ses på Fejjan!