Tid är ett konstigt begrepp, på ett sätt känns det som att vi precis åkte hemifrån och på ett sätt känns det som att vi vart borta i ett år. När jag satt uppe på Palle och fixade lite i taklådan slog det mig plötsligt att herregud, här sitter jag på samma bil som jag satt på hemma på snäckvägen i lilla Varberg. Vi har på riktigt KÖRT hela vägen till Senegal, det är ju helt GALET när man tänker efter. Det bevisar verkligen att allt är möjligt! Så på en månad har vi tagit oss från snöiga europa, till regniga marocko och hamnat i soliga Senegal. Det går över förväntat att bo på sån liten yta. Att resa tillsammans går också bättre än vad jag trodde. Vi är rätt envisa båda två men det är liksom ingen idé att bråka om något eftersom vi kommer att vara compact-living-sambos i flera månader till. När vi tycker olika om något är det bara att räkna till tio och vara tyst en liten stund och sen är saken ur världen. Men vi har faktiskt roligt nästan hela tiden tillsammans!

Vi tänkte ha tre slappdagar här på Senegals kust så imorgon bär det av österut genom Senegal mot Mali. Det är riktigt skönt att ha några bilfria dagar. Vi har vart inne i Saint Loius och kollat runt, riktigt mysig stad. Massa folk och barn och getter överallt. Färgglada kläder och vackra människor. Vi träffade en konstnär som gör gubbar och väggmålningar av saker som andra skulle kalla skräp. Jonas frågade om han kunde göra en liten gubbe med en kamera så dagen efter var vi och hämtade en liten fotograf, vi betalade 3000 CFA vilket är ungefär 50 kronor för en högst personlig souvenir, kul!

Jag började dagen med att tvätta massa kläder i en balja och baka bröd i stekpannan till frukosten. Jag borde levt på 70-talet!!