Arkiv för 08 februari 2010

Europas sydkust, även kallad ”Europas balkong”, bjöd på en ljummen men molnig söndag. Visst var det trevligt att köra här också, men om detta var en balkong så är östkusten en hel altan! Vi fyllde på våra vattendunkar i en bäck som vi fick rekommenderad som bra vattenhål. Träffade några lokalbor som kom för att fylla på egna dunkar eftersom vattnet var det bästa dom kunde hitta, och visst var det mycket godare än Barcelonas klorvatten vi hade i tankarna innan. Jag kände mig väldigt naturlig där med vattnet porlandes runt fotknölarna medans jag skaffade vatten till vårt lilla hushåll.

Till lunch blev det ärtsoppa och pannkakor. Jag tror aldrig jag har ätit så mycket husmanskost som nu när jag är på resande fot. Det var verkligen ett bra drag att ta med oss massa mat, det kan verka hysteriskt för visst finns det mat att köpa i andra länder också, men vi har hittills inte ägnat varken någon tid eller energi för att leta upp någon mat vi kan äta. När vi är hungriga hoppar vi bara upp på taket till den svarta lådan och väljer vad vi vill ha till middag. Sen är det bara att slänga ner det till kompisen nedanför som raskt vispar ihop nåt gott i vårt både välfungerande och smidiga kök, som får avundsjuka blickar av både en och annan bilsemestrare. Finnen vi träffade igår sa att Jonas borde ta patent på köksritningen, det kanske är så vi ska finansiera detta kalaset.

12 dagar och 411 mil senare kom vi på söndag kväll till Europas slutmål, en liten stad vid namn Algecira. Om det var Tomas Ledin men ”Genom ett regnigt Europa” som var soundtracket till första dagarna av resan så är det Toto med ”Africa” som gäller nu!

Spaniens östtkust var livet att köra på. Vi brummade fram på småvägar längst med havet och bara njöt av att ha solen i ögonen och flip-flop-strängen mellan tårna. Mysiga små byar, lyxiga semesterorter och öde serpentinvägar.

Anmärkningsvärt var alla hundratals möbelaffärer som fanns överallt längst med hela kusten. Vem köper alla möbler?
På en ranglig plaststol vid en landsväg satt en kvinna och väntade på bussen. Konstig busshållplats, tänk om det kommer en resenär till, ska han sitta i knät på henne då? Efter en kilometer satt det en annan tjej på en plaststol. Kommer inte bussen snart? Efter några hållplatser till, med eller utan sittplats, förstår vi att tjejerna som står mitt ute i tjottahejti, men kanske lite kortare kjol än vädret egentligen tillåter, väntar på att någon ska plocka upp dem en stund för några euros i utbyte. Vem köper alla tjejer?