Europas sydkust, även kallad ”Europas balkong”, bjöd på en ljummen men molnig söndag. Visst var det trevligt att köra här också, men om detta var en balkong så är östkusten en hel altan! Vi fyllde på våra vattendunkar i en bäck som vi fick rekommenderad som bra vattenhål. Träffade några lokalbor som kom för att fylla på egna dunkar eftersom vattnet var det bästa dom kunde hitta, och visst var det mycket godare än Barcelonas klorvatten vi hade i tankarna innan. Jag kände mig väldigt naturlig där med vattnet porlandes runt fotknölarna medans jag skaffade vatten till vårt lilla hushåll.

Till lunch blev det ärtsoppa och pannkakor. Jag tror aldrig jag har ätit så mycket husmanskost som nu när jag är på resande fot. Det var verkligen ett bra drag att ta med oss massa mat, det kan verka hysteriskt för visst finns det mat att köpa i andra länder också, men vi har hittills inte ägnat varken någon tid eller energi för att leta upp någon mat vi kan äta. När vi är hungriga hoppar vi bara upp på taket till den svarta lådan och väljer vad vi vill ha till middag. Sen är det bara att slänga ner det till kompisen nedanför som raskt vispar ihop nåt gott i vårt både välfungerande och smidiga kök, som får avundsjuka blickar av både en och annan bilsemestrare. Finnen vi träffade igår sa att Jonas borde ta patent på köksritningen, det kanske är så vi ska finansiera detta kalaset.

12 dagar och 411 mil senare kom vi på söndag kväll till Europas slutmål, en liten stad vid namn Algecira. Om det var Tomas Ledin men ”Genom ett regnigt Europa” som var soundtracket till första dagarna av resan så är det Toto med ”Africa” som gäller nu!