När vi vaknade hade vi bara någon timme kvar till Bamako, Malis huvudstad. Vi ville komma dit tidigt eftersom vi hade ett uppdrag att utföra. På gränsen in till Mali fick vi ett visum för fem dagar, som man kan förlänga i Bamako om man vill stanna i landet längre. Vi kom till rätt ställe någon gång på förmiddagen och satte oss i kö och väntade snällt på vår tur. När vi var först i kön sa kvinnan bakom skrivbordet att formulären att fylla i var slut och att vi skulle komma tillbaka imorgon. Eh jaha? Hon gav formulär till människorna bakom oss och vi visste att det var stängt dagen efter på grund av en helgdag så hon var helt enkelt dum i huvudet. Vid sådana här tillfällen önskar jag verkligen att jag kunde prata franska! Eller det kanske var tur att jag inte kunde det. Hon vägrade i alla fall att hjälpa oss så det var bara att lomma ut med ogjort uppdrag.

Vi ägnade eftermiddag åt att hitta någonstans att bo på, eftersom vi insåg att vi skulle få stanna ett tag i Bamako. Visumen ska normalt ta 24 timmar att utfärda men det är stängt över helgen så om vi lämnar in det på fredag så får vi inte det förrän på måndag… Efter många om och men och turer fram och tillbaka hittade vi till en camping utanför staden. Den var stor och grön, hade plats för både overlanders som oss eller också kunde man sova i en av alla bungalows som låg utspridda över området. Det fanns massa fina verandor med sittgrupper och en fräsch pool att svalka sig i. Jättefint alltså! MEN det var helt ödsligt, det var inga andra gäster där. Människor i byn precis jämte campingen hängde istället på området så vi hade ständig publik.

Vi fick ingen bra känsla av den här spökcampingen så vi stannade där en dag för att slappa vid poolen, men tog oss sen in mot Bamako för att leta upp ett annat boende. I guideboken hittade vi Cauris Lodge, ett litet hotell som verkade passa vår plånbok. Vi har bara bott på campingar eller i det fria hittills så några nätter i en riktig säng hade ju inte skadat. Trots att vi är de enda gästerna här också (var är alla overlanders?) så fick vi direkt mycket bättre magkänsla när vi kom hit. På kvällen hamnade vi på någon form av lyxrestaurang och åt en KÖTTbit för första gången. Fint!

06.30 var det uppgång imorse. Vi visste inte riktigt när bitchen på visum-kontoret behagade sig att komma till jobbet men vi ville hänga på låset när hon gjorde det. Halv åtta var vi där och satt själva i kön. Idag hade hon vaknat på rätt sida av sängen, hon spelade Allan och låtsades att hon aldrig sett oss innan. Gav oss hur många papper vi ville ha och och tog glatt emot det vi lämnade till henne och sa att vi kunde komma tillbaka i eftermiddag och hämta våra visum. Vi slapp alltså vänta tills på måndag! Vårt femdagars visum går ut idag och för varje dag utan visum får man betala böter. Om vi hade fått lämna in ansökan och hämta det idag hade det inte vart någon fara men om vi inte skulle få visumet förrän på måndag skulle vi fått betala flera hundra kronor per person per dag. Det hade ju endast vart hennes fel isåfall och det insåg väl hon också. Nu ska jag inte ropa hej innan jag är över bäcken, jag har inga visum i handen än och våra pass är i hennes våld.

Hoppas att alla papper hon fick är som de ska också. Det är lite halvsvårt att fylla i allt på franska. Hon skulle ha ett frimärke och två foton var, plus ett handskrivet brev där man ber snällt om att få lite mer tid i Mali. En kille på gatan skrev det åt oss för en liten slant så hoppas han inte spexade till det och skrev något konstigt. Nu spenderar vi dagen i skuggan och håller tummarna för att kvinnan är glad och trevlig när vi kommer tillbaka i eftermiddag.