Chefchaouen var verkligen en charmig stad. Vi vaknade första gången på en riktig camping och strosade ner i gränderna för en förmiddagsutflykt. Det är lågsäsong här nu så vi såg knappt några andra turister, iklädda våra nya Jelabbas smälte vi in riktigt bra. I denna stan kände jag mig inte obekväm eller uttittad för att jag är svensk en enda gång, folk var väldigt trevliga utan att vara påstridiga. Det kunde komma upp en liten kåpa-klädd man ur en gränd och hejja glatt innan han strök runt hörnet.

Mitt på dagen tog vi Palle från sin trygga plats och styrde söderut. GPS-programmet vi köpt hem från www.tracks4africa.com för hundringen innehåller hela västafrika. Det är ett program som är ihopsamlat material av andra resenärer och innehåller bara vägar andra kört på och det finns även bensinmackar, sovställen, restaurangen och andra bra saker tillagda på kartan. Bra eftersom då vet man att de vägarna fungerar, dåligt eftersom alla andra vägar inte är med. Kompletterat med våra vanliga kartor och kompassen så kommer vi förhoppningsvis att kunna ta oss dit vi vill.

Från Chefchaouen följde vi den enda vägen ner till Fes som fanns med på GPS:en. Själva vägen hade sett sina bästa dagar och det var vanligare med ett hål än en meter plan mark. På sina ställen var det riktigt lerigt eller en gigantiskt pöl så här fick Palle bekänna sin röda färg. I en av byarna vi åkte genom var det full kommers längst med den smala vägen så vi satt på första parkett för att kolla in detta skådespel. En liten man i röd jacka sprang före oss för att lotsa oss fram, vilt gapandes och slängandes med en fisk i näven. Han var bara en av alla intressanta människor vi stött på idag.

Hela dagen vinkade alla glatt på oss så jag satt där som Silvia och viftade nästan handen ur led. På en grön kulle gick en gubbe i brun Jelabba och rastade två lika bruna kor. Vi stannade till och sa Salam Salam och frågade om vi fick ta ett foto. Han poserade glatt och pratade på om någonting som vi fattade var att han ville ha en slant för besväret. Det fick han gärna men då babblade han på ännu mer. Jättesvårt att förstå, vad vill han? När han drog fram en sedelbunt ur fickan började alla skratta, han ville inte ha några små växelpengar av några vilsna turister, han var ju storbonden själv! Sen kan han ha bjudit hem oss för att stanna över natten men det var lite oklart, så vi sa Shokran och hejdå och körde vidare.

När det framåt kvällen började bli mörkt i bergen och man inte såg någonting, varken hålen i marken eller gubbarna vid vägkanten hade det egentligen räckt med bilåkning för idag. Efter ytterliggare några timmar visade GPS:en oss fram till en camping precis utanför Fes, så när vi kom fram vid åtta på kvällen var vi lagom trötta. I campingens bar, där vi var de enda utlänningarna, var det håll i gång på en vanlig tisdag. För första gången på två dygn såg jag tjejer i min egen ålder, de få kvinnor vi sett innan var slöjbeklädda damer som bar ungar, grenar eller korgar på ryggen och var hela tiden på väg någonstans. Här på baren var de klädda som vilken västerländsk tjej som helst och det både röktes och drack öl. Antar att detta inte är en allt för vanlig syn här i Marocko med 98% muslimer. Enda skillnaden mot brudarna på Oscars hemma i Varberg var väl att de skakade rumpa en aning naturligare!