Nu ska jag berätta för er om den grisigaste måltiden jag någonsin ätit. Själva maten var hur god som helst men det var omständigheterna som gjorde att hälsovårdsmyndigheterna i Sverige hade svimmat. Vi var alltså hembjudna till Muhammed, en rund man i sina bästa år, för ett studiebesök i marockansk matlagning. När han slutade vid sjutiden på kvällen åkte vi tillsammans hem till hans lägenhet. Han hade ett stort vardagsrum med fem soffor och soffbord utplacerade runt väggarna. Två sovrum, ett kök och en toalett där hålet i golvet användes till båda typerna av toabesök samt för att duscha.

Det var bara att glömma allt hygiensnack inom Varbergs Kommun när man kom inom dessa fyra väggar, att tvätta händerna innan man dök ner med nävarna i köttpåsen var inte med på kartan. Muhammed styckade upp en bit nötkött i en gryta och kryddade med olivolja, persilja, vitlök, salt, peppar, gul och röd lök och lät det gotta till sig innan han hällde på vatten, citron, spiskummin och saffran.

Kvinnan i sällskapet sattes att rensa bönor i köket medans männen drack öl i salongen, en helt normal uppdelning på en middagsbjudning här tydligen. När allt kokat ihop så skulle bönorna i en stund och sen var det klart. Muhammed hällde upp allt i en skål och bar ut i vardagsrummet. Middagen var serverad. Vi tänkte: var är besticken och drycken? Muhammed tänkte: varsågoda. Som jag har sagt innan, det är bara att ta seden dit man kommer och hugga in. Bryta en bit bröd att gräva upp grytan med. De stora köttbitarna fick man helt enkelt gräva med fingrarna efter.

Ibland ser jag mig själv utifrån och tänker: hur fasen hamnade jag här? När jag böjde mig fram för att gnaga på ett litet köttben och Muhammeds fläckiga fingrar, efter en hel dags arbete på campingen, dök ner fem centimeter framför näsan på mig i samma tallrik, var en sådan stund.

Själva maten var riktigt god och bara man får tag på rätt kött och rätt bönor hemma på Hajen i Varberg så ska det nog inte vara något problem att koka ihop på hemmaplan. Så för er som är intresserade har vi en marockansk middag om några månader, självklart utan bestick och tallrikar!